eyedamage

En gäspande sebastian har placerat sig framför datorns skärm!

Idag har jag passat min 8 åriga lillebror aka "Lillis" på morgonen. Sedan vid tolv stack vi till mormor och käka pannkakor! Hon är bäst på dem<3

Sedan vid tre var det dags att sticka på gruppmöte med LUF på junogatan. Min mormor som bor vid agneberg och Lillis tog följe med mig till centrum.  Alldeles vid kyrkan stoppar mormor vår färd dramatiskt (hon är en dramatiskt person). Hon viftar och hojtar efter en stackars kyrkovaktmästare vid kyrkan! Pinigt tänkte jag, men jag är härdad.

På plats utanför kyrkan krääääver min mormor bokstavligt talat att vaktmästaren SKA öppna det lilla enskilda kapellet vid sidan av kyrkan. Och det gjorde han, snällt och generad traskar jag in i denna lilla byggnad. Och mormor står och svamlar hur  hennes begravning ska vara utformad exakt.
Ni skulle kunna väcka mig klockan 4 på natten och jag skulle kunna rabbla vilka exakta psalmer och blommor hon ska ha!
Lite komsikt är det, men även ett sätt för henne att behandla det faktum att hennes generation står näst på tur att lämna.

När mormor har planerat klart och räknat ut hur många besökare ungegär som går in, bestämmer vi oss för att gå ut.
Men innan det frågar ajg artigt vad som döljde sig bakom den stora järndörren in i berget, som kapellet är anslutet till.
Jag borde inte frågat, jag anade det. Där låg nämligen liken! inte konstigt att det lukta unket! :S med bestämda steg klev jag ut ur detta ångestladdade hus.

Anekdoter och parenteser i  livet sätter guldkant på tillvaron, Go grandma'!
/sebastian