När präktigheten fick ett ansikte
Visst saknar jag den lille oskyldiga fromma pojken som mitt idkort fortfarande visar. Jag blev extra påmind utav detta när jag stod där utanför harrys på fredags kvällen och skulle visa upp bilden av mig själv. Men jag ställde frågan är det verkligen jag?
Utan tvekan är det sebastian 12 och ett halvt år som har fångats på bild. Men det är också en helt annan person med ett helt annat liv och en helt annan världsuppfattning. och det är, inte skrämmande, men märkligt.
5 år från nu borde inte vara mycket, men våra personligheter och tankevärld är ljusår bort.
Sebastian 12 år skulle direkt, med mormors bonnvett inbankat, utbrustit att "krogen det är djävulens verk", eller något i stil med det.
5 år senare står man där i kön. Det är inte konstigt, men ändå tänkvärt.
Om pojken på bilden skulle sett mina tånårssynder skulle han vridit sig på kortets bild och lämnat med orden "´nu vill jag inte vara med mer" haha.
Ja jag tycker att jag helt klart var coolare på den tiden.
Hur många byter kanal när dem ser två människor pussas eller dylikt hemma i sin ensamhet?- sebastian 12 år
Hur många lyckas med att genom ett decenium inte säga en svordom? sebastian 12 år!
Hur många tvärvänder när en hel klass tar en genväg över en kyrkogård på klasspromenad bara för att det var moraliskt fel?-sebastian 12 år
En hundradel utav den imponerande oböjlighet skulle inte vart fel,nu när mitt när min studiemoral faller som Zimbawes valuta. men om jag vill tillbaka? ICKE!
och är det en 18 års kris? ICKE!
/Sebastian med lite för mycket tid
Kommentarer
Postat av: tilda
Känner igen mig i det där...Ja, jag har varit med om kyrkogårdsgrejen och svordomsgrejen. Dock, har vi det inte lite roligare nu;)?
Postat av: sebbe
jo tilda vi har det som bäst i detta nu tror jag! life is good!
Postat av: tilda
För att citera en kär artist: "vår bästa tid är nu" xD
Trackback
