eyedamage

Ärade pöbel och ridderskap!

Ännu ett år har vår gode herre välsignat oss med ännu en allahelgonafton. En dag att minnas och bearbeta sorgen efter hädankallade människor. Jag har inte endaste grav att plocka undan löv vid. Ingen att gå och tänka på. Zero anledningar att fira alltså. På något sätt skulle det vara fint och ha någon att sörja när hela högtiden bygger på det. Det ligger något fint och värdigt i att sörja.

De om detta! Igår va det ferre på harrys för hela slanten. I kön till harrys träffar jag ett gäng platinablonderade bonntöser från nordvästra färgelanda förmodligen som alla ställde samma fråga:

jag svarade:  JA MEN FÖRIHELVETTE HAR NI SYNPROBLEM? Hur svårt kan det va för erat förbannade inavlade syncentra att skilja på en gående toarulle och zombie? Ska jag behöva springa runt i balsamerade linnetrasor för att ni linda-rosing-wannabes ska förstå? JAG ÄR EN ZOOOOMBIE!!!

Eller ja, jag tänkte så och tog diskret av mig pappret. Hehe.