sommarprat
Idag,när Emma-Sophie och jag bakade gaalet många bullar, lyssnade vi på Nour el-refai som var dagens sommarpratare i P1. Hon sa många bra och tänkvärda saker! En sak fastnade i huvudet lite mer än det andra. Hon pratade om hur hon matat hemlösa katter och de blev som hennes vänner. När hon sen skulle visa de söta katterna och dess ungar för barnen som mobbade hene i skolan, för att kanske få någon slags bekräftelse, så bokstavligen talat mosade de äckliga barnen kattungarna...Hon kunde bara se på hur de misshandlade de stackars djuren till döds.
Människor är grymma.
Det är verkligen inte okej att ge sig på människor, varken fysiskt ELLER psykiskt, men att ge sig på stackars försvarslösa djur är bara ännu vidrigare och en djurplågare kommer aldrigaldrigaldrig kunna få min respekt, någonsin.
Nour berättade även om sin "om-10-år-ska-jag-ha-gjort-detta-lista". Det är häftigt att man redan vid 16 års ålder redan vet precis vad man vill i livet och att sen vid 21 faktiskt ha kunnat avverka i princip allt på den där listan!
Jag undrar vad som skulle stått på min lista. Det enda jag vet nu är att jag vill, nej inte vill, ska resa till New York. Efter detta har jag verkligen inget mål...Jag har drömmar men inga mål. Drömmarna består till stor del av teater men det kommer stanna vid drömmar, jag är för feg (för klok?) för att uppnå de drömmarna.
Detta inlägget blev inte riktigt som jag hade planerat. Jag tänkte skriva om vänner, vilka man kan lita på, vilka som hugger, vilka man älskar...Men det känns ganska självklart vilka som kan delas in i vilka fack. Ibland är jag rätt nöjd över att jag inte litar på folk förrän jag är helt säkra på dem...och jag är mer än nöjd över vilka jag valt att lita på.<3
Nu ska jag kolla bilder från Naxos och drömma mig bort. Jag kan inte förstå att jag ska dit med en av de människor jag tycker bäst om.
/Anna-Matilda
Människor är grymma.
Det är verkligen inte okej att ge sig på människor, varken fysiskt ELLER psykiskt, men att ge sig på stackars försvarslösa djur är bara ännu vidrigare och en djurplågare kommer aldrigaldrigaldrig kunna få min respekt, någonsin.
Nour berättade även om sin "om-10-år-ska-jag-ha-gjort-detta-lista". Det är häftigt att man redan vid 16 års ålder redan vet precis vad man vill i livet och att sen vid 21 faktiskt ha kunnat avverka i princip allt på den där listan!
Jag undrar vad som skulle stått på min lista. Det enda jag vet nu är att jag vill, nej inte vill, ska resa till New York. Efter detta har jag verkligen inget mål...Jag har drömmar men inga mål. Drömmarna består till stor del av teater men det kommer stanna vid drömmar, jag är för feg (för klok?) för att uppnå de drömmarna.
Detta inlägget blev inte riktigt som jag hade planerat. Jag tänkte skriva om vänner, vilka man kan lita på, vilka som hugger, vilka man älskar...Men det känns ganska självklart vilka som kan delas in i vilka fack. Ibland är jag rätt nöjd över att jag inte litar på folk förrän jag är helt säkra på dem...och jag är mer än nöjd över vilka jag valt att lita på.<3
Nu ska jag kolla bilder från Naxos och drömma mig bort. Jag kan inte förstå att jag ska dit med en av de människor jag tycker bäst om.
/Anna-Matilda
Kommentarer
Trackback
