eyedamage

Hej det är söndag, och min psykiska balans är i rubbning. Hehe. Nej jag har inga hjärnskador eller bokstavskombinationer (inbillar jag mig), men vissa dagar är jag bara mega OLYCKLIG. Sånna dagar jag självömkar mig själv och gör Gud  ansvarig för att :
min telefon cpar,
att jag tappar smörkniven
och jag luktar svett.
Att jag är olycklig alltså.
Alla är emot mig, och om någon försöker vara vänlig då försöker han/hon bara fjäska. Så är det bara, end of discussion.

Inget fattas mig, men allt saknas mig. Speglar min tillvaro väldigt mycket i detta nuet.  

Detta kanske ni tycker låter som ett inlägg från ett deppigt flickebarn på fjortis.se. Och det gör det också. Min mentala utveckling har  kanske inte tagit jämna steg med min kropp men det är inget konstigt med det.
Hoppas på målbrottet inom kort.

Ikväll ska jag äta chips och titta på Poirot. Och om det är ett gammalt äckligt dåligt avsnitt från 70-talet är det Guds fel också. I allafall inte mitt.

/sebastian 18 år.