eyedamage

....och mina hormoner kom av allt att döma rejält ur fas imorse. Ärligt, det är nästan så man blir orolig över sig själv.
På förmiddagen gick "bröderna Lejonhjärta" på svt, precis som den alltid gör nu vid jul. Jaghar sett denna film ett otaligt antal gånger genom mitt artonåriga liv och jag tycker den är: sorglig, starkt och ångestladdad men ändå fin på samma gång, inget att se framemot att se. Och så råkade jag då zappa förbi den imorse och bestämde mig för att se på den, den är ju trots allt så fin och lite sorgsna scener kan man väl tåla, ty livet är inte alltid inte så jävla roligt. intalade jag mig.

När väl den fruktade sista scenen kom, "jag ser ljuset jonathan", ni vet, då BRAST jag totalt. Från ingenstans börja jag ett sällsynt hjärteskärande gråtanfall av aldrig tidigare sort. Jag? gråta av efter en film? Nenenene!
Men så var det faktiskt, helt sinnesjukt. Jag grät säkert ett par minuter "de är orättvist, när de väl vann mot Tengil måste dem DÖÖÖÖÖÖÖ IGEN" snyftsnyft. Tur att jag var ensam hemma haha, Hampus skulle säkert trott att jag blivit sinnesjuk. Nej föresten han vet ju  redan det.

Jaja jag behövde de säkert och nu är jag så åter på topp.
Nu: förfest
SEDAN: harrys.

Haregötthaaaaaaaj
SJ